Billie

Jag känner att jag har fastnat lite i mitt liv. Jag har ett jobb som jag inte tycker om och inom en inte allt för lång tid kommer att hata. Men problemet e att jag inte har någon aning om vad jag vill göra för nått. När jag va liten så visste jag vad jag ville göra, jobba med hästar eller veterinär. Veterinär va ju bara att glömma Jag hade varken motivation eller läshuvud för de å jobba med hästar har jag ju gjort men insett att de e ingen hållbar framtid om man inte i princip vill bo i stallet, jobba jämt, aldrig hinna med å umgås med kompisar å tjäna skit dåligt med pengar. Alltså jag hade en plan men när den inte fungerade då? Jag hade ju ingen back up!!

Så vad gör jag nu då? Fast på ett jobb som innebär att jag inte kan prova på nya saker å därmed komma på vad jag e bra på eller tycker om. För som de e nu så har jag faktiskt ingen aning om vad de skulle va förutom hästarna. Å visst kan jag plugga men jag vill helst komma på vad jag vill bli innan man sätter sig i skulder med studielån. Då vill man ju veta att de e de man kommer att jobba med så man inte måste sätta sig å plugga igen för att man inte tänkte efter första gången. Man kanske måste våga mer. Ta en chans. Byta jobb å hoppas på att de blir bättre. Men hur mycke kan man chansa då? Måste ju ha ett heltids jobb. Har ju hyra, lån å andra räkningar att betala. De va mycke lättare när jag inte hade nått sånt å ta hänsyn till. Jag kunde åka iväg till Italien å jobba, bara så där. Dom ringde å två veckor senare va jag där nere. Men nu har man ju bundit upp sig.  Bläääää. Så något sånt lär man ju aldrig kunna göra igen.

Jaja jag får väll fundera ett tag till. De kommer väll sluta me att helt plötsligt står jag där 45 år gammal å de har inte hänt ett skit. Hemska tanke!!!!